Efter frukost stegade vi mot bussen för att ta oss till Graukogel, ett litet liftsystem som vi inte besökt tidigare. Det består av tre liftar och två backar, ungefär. Men vi hade toppenväder och var nästan helt ensamma!

Efter ett par schyssta åk i pisten bestämde vi oss för att ta en hajk en bit upp på berget för att komma åt lite puder. Martin bangade på bergsbestigningen men erbjöd sig att vara kameraman. Tre pågar vandrade uppför!

Det var en bit att gå men det fanns ett redan utstegat spår, nästan en trappa, vilket gjorde det hela ganska lätt. Sen kan man ju även i dessa bilder notera att Johan faktiskt har skidor på fötterna! Helt frivilligt gav han sig åter i kast med de dubbla laggen denna februaridag! Lite vänstersvängsbilder:

Snön var lite vindpackad och tung, dessutom med skare ovanpå, men det var ändå helt klart värt det! Speciellt för mig eftersom jag avslutade repan i en stor krasch. Det kan i och för sig verka dåligt men jag klarade mig bra i den här kraschen, vilket jag kanske inte hade gjort ifall bindningen hade löst ut någon annanstans!

Efter kraschen trodde jag att jag hade lyckats laga bindningen tills ungefär en halv backe senare då den löste ut igen och det ramlade ut en metallbit ur den. Det blev till att gå några hundra meter upp till stolsliften för nedfart! Tur att man har fästen för att hänga skidorna på ryggen...

Men allt som allt har det varit en bra dag! Både chill på restaurangen i backen och sedan burgare på Bullet. Nu har födelsedagsbarnet önskat film så vi ska återigen se hur Bourne löser sina problem.

Stek! Och igen: grattis till Johan!

Jakob